Det vi i Yoga kallar för chakras är som bekant en sorts energicentra som succesivt öppnas upp, som blommor om våren, ju mer vi utvecklar oss. Yoga betyder förening av de två flödena som finns i varje chakra; solenergin Ha och månenergin Tha i den ljuskropp, som vi utvecklar genom andningsövningar och meditation. Men yoga är också en annan förening. Det är integrationen av människans högre själv (Purusha) som förenas med sin sanna natur (Sattva) och blir till det gudomliga väsen hon är (Isvara). Målet inom Yogaskolan är Chittavrittinirodha ; vilket är upphörandet av alla störningar i medvetandet. Man brukar för enkelhetens skull tala om Sinnets klarhet . Detta kan beskrivas som ett tillstånd som är bortom varken intighet eller icke-intighet. Dessa störningar finns i de olika chakras och upplevs som tillkortakommanden och blockeringar i våra liv. Allt det där som gör att vi inte kan åstadkomma allt det där som vi vill. Störningarna är alltså vår Karma och består till stor del av det som psykoterapeuter kallar för försvarsmekanismer. Ibland beskrivs störningen som Adharma ren och skär elakhet. Så Yoga innebär att öppna upp själens sju lotusblommor. Om vi tar dem i tur och ordning så handlar det om frigörelse från olika störande missuppfattningar. I det första chakrat, baschakrat, så handlar det om att frigöra sig från grupptillhörigheter. Där är vi fortfarande fast i apflockens medvetenhet där allt kretsar kring gängbildningar och att bli bäst i gruppen. I det andra chakrat, sakralchakrat, så är det ömhet och sentimentalitet som är i fokus. Känslor för känslornas egen skull. Frigörelsen ligger i att utveckla känslor i relationer på så sätt att man förstår att de är subjektiva och är baserade på ens egna erfarenheter. Det leder till att kan man ta till sig andras känslor som deras subjektiva erfarenheter och bra möten uppstår. I det tredje chakrat, magchakrat, så handlar det om att ha rätt och att få igenom sina åsikter. Man tror att en åsikt är en sorts sanning som alla måste följa. Frigörelsen ligger i att inse att allt detta bara egentligen är tillfälliga tyckanden som inte leder till något annat är bråk med andra. Det är här viktigt att utveckla prestigelöshet och förmågan att ge med sig-att man inte alltid behöver ha rätt. I det fjärde chakrat, hjärtchakrat, så är det dumbussiga givandet i fokus. Man ger av sig själv för att få kärlek. Man älskar att bli älskad. Det här är en medvetenhet som står i centrum i kristendomen där den självförsakande oegennyttan är målet. Men det är ett tillstånd som leder till självförnekelse och martyrskap till ingen nytta. Det är den goda modern som ger allt, men som barnen bara tycker är jobbig eftersom hon gärna vill skapa band med dem. Här kan Yogan hjälpa oss ur vår kristna uppfostran och lära oss att ta hand om oss själva bättre så att vi också har kraft att ta hand om andra. I det femte chakrat, halschakrat, så finns förmågan att kommunicera starkt utvecklad. Behovet att uttrycka sig på ett kreativt sätt i konst, teater, litteratur och musik är påfallande här. Här ligger frigörelsen i att se att det inte finns några sanningar över huvud taget. Varje företeelse och fenomen har sin egen inneboende sanning. Det är en chockerande upplevelse första gången som man inser detta. Men det för vidare mot nästa chakra. Och i det sjätte chakrat, pannchakrat, blir man helt och hållet sig själv. Det innebär att man inser att man inte behöver några föreställningar om något för att leva i denna värld. Man blir desillusionerad på ett bra sätt. Man kan se verkligheten och andra människor som de verkligen är. Varken mer eller mindre. Därför är det här som man blir till en Guru, en andlig rådgivare. Man behöver inte imponera på andra och blir heller inte imponerad av andra. En sådan person får en stor trovärdighet eftersom hennes/hans ord känns sanna. De kommer från en genuin uppriktighet. Det sjunde chakrat, kronchakrat, är svårast att förstå. Här blir vi till de gudalika varelser som vi egentligen är. Sa
