Universitetet och den regionala utmaningen

Under sin långa historia i Sverige har universitetet ända fram till helt nyligen i allt väsentligt varit en nationell, och därför statlig, angelägenhet. Detta förändrades under 1900-talets senare årtionden och den regionala, eller ibland rent lokala, uppgiften har efterhand kommit alltmer i förgrunden. Idag är det regionala intresset ett inslag i utvecklingsprogrammet vid snart sagt varje lärosäte, stort som litet. Och det kanske mest intressanta är att denna utveckling inte drivits fram av statliga påbud utan till följd av en mobilisering inifrån regionerna. Högskolan har blivit ett instrument för regional utveckling och även ett konkurrensmedel regionerna emellan.

Denna bok tar fasta just på denna regionala dimension i de effekter som universitet och högskolor förväntas åstadkomma. Med empirisk tyngdpunkt i Umeå universitet, som var tidigt ute med regionalt arbete, visar den att sådana effekter finns, men samtidigt att de sällan blir just de som man tänkt sig från början. Boken visar också de lokala förutsättningarnas stora betydelse.

"Den regionala utmaningen" har vuxit fram ur två forskningssammanhang. Det ena går tillbaka på ett initiativ från Umeå universitet, som vid mitten av 1990-talet beställde en studie av universitetets samhällseffekter. Det var då en tämligen unik uppgift, som knappast hade prövats i Sverige i någon större skala. Uppdraget gick till det mångvetenskapliga Centrum för regional forskning vid Umeå universitet, CERUM. En första avrapportering gjordes 1995 men arbete med dessa frågor har fortsatt vid CERUM sedan dess.

Ett andra sammanhang i vilket boken ingått är ett större forskningsprogram om de svenska universitetens betydelse för konkurrenskraft och regional utveckling. Under de senaste åren har programmet delvis haft sin verksamhet vid SISTER, där "kunskapssamhällets produktionsmiljöer" är ett prioriterat forskningsområde. Det är därför naturligt att publicera denna rapport i Institutets skriftserie.