Det finns bara tre herrgårdsparker i Dalarna
och en av dem ligger i Grängesberg sedan förra
sekelskiftet. Den anlades runt gruvdirektörens villa,
var både ovanlig och vacker och blev vida omtalad
för sin skönhet, men eftersom den var privat var
den inte tillgänglig för allmänheten.
När malmbrytningen började bli mindre lönsam
i Grängesberg måste bolaget spara in på allt som
inte var nödvändigt. Antalet trädgårdsmästare
i parken skars ner och så småningom försvann
de helt från parken. Det betydde egentligen
inget för andra än trädgårdsmästarna själva
och deras familjer. Att gruvbolaget till sist sålde
disponentvillan med parken var inte heller något,
som påverkade människorna i samhället särskilt
mycket. Säkert kommenterades det, men det fanns
svårare problem att brottas med: att gruvan lades
ner och att alla gruvarbetarna blev arbetslösa. Det
var ett svårt slag för samhället som var uppbyggt
runt gruvan.
Disponentens vackra park fortsatte att växa igen.
Åren gick och det verkade som om parken och
villan tyst och stillsamt skulle försvinna ur bilden
utan att någon visste riktigt vad som hände med
dem.
En dag inträffade emellertid något som skulle få
oanade följder för hela samhället: ett medelålders
par kom på besök, ett par som skulle komma att
förändra bilden av Grängesberg. De kom inte alls
med den avsikten och varken de eller någon annan
hade en aning om att det skulle bli så, men det var
faktiskt vad som hände?
Kerstin Backman föddes som yngsta barnet
i en läsglad familj, växte upp och studerade i
Göteborg, men gifte sig så småningom. Efter ett
år i Hässleholm flyttade familjen till Grängesberg,
Kerstin som språklärare på realskolan, senare
högstadiet, och maken Olle som frilansande
fotograf. De planerade att stanna högst ett par år,
men de blev kvar, Kerstin som lärare i tyska och
engelska och Olle som fotolärare. Efter några år
flyttade familjen med sina två barn och sina djur
till Silverhöjden, där de bott sedan dess. Kerstin har
under åren skrivit flera barnböcker om Soffi, som
i stort sett berättar om familjen och deras hästar,
men också fantasiböcker som Tudda Galumpan,
Tudda Galumpan och önskesnäckan, Hur sagans
häst kom till Visingsö, Den som sår storm m.fl.
Samtliga böcker har översatts till främmande
språk. Då andan fallit på har hon skrivit artiklar,
kåserier och noveller i tidningar och tidskrifter
och även berättelser för amerikanska antologier.
Sagoberättande är också något hon gärna ägnar sig
åt, helst gamla, klassiska sagor.
Kerstin har alltid varit reslysten och har flera
gånger sedan barnen vuxit upp gjort långresor till
USA, där hon besökt och funnit vänner och rika
möjligheter till inspiration bland chippewa- och
navajoindianerna.
Tillsammans med maken
har hon också översatt
ett 70-tal böcker från
engelska och tyska.
